SommarMedSempanDala

Nu är det sent... sempan är trött och ligger här bredvid å sover. Vi har inte många mil kvar nu, men det känns inte kul att komma i säng så här sent. Blir en till sov morgon imorgon, det får det vara värt.

Annars är det träning vid 16, lite lugnare för alla som spela igår. Vi kommer vara i Jane Törnqvists ägo och det verkar som det ska bli lättare styrketräning.

Jag har inget kaffe tills imorgon bitti så jag kommer få gå över till Semp och sno en kopp. Men det ska nog inte vara några problem eftersom hon har sin "vill inte vara ensam dipp". HJÄLP!




"Vill inte vara ensam dipp" är ganska jobbigt. Det är så att man känner sig lite ynklig och vek. Har ingen ork att vara själv. Behov av att ha någon omkring sig hela tiden är stort. Det kan bara behövas en kram ibland. Men den som är i dippen ger gärna en liten smäll istället. Så nu eftermatchen fick jag en liten knytnäve på armen. Det är okej. Gav henne en liten kram så gick det över.... för en minut.


Svårt att förklara men jag har precis kommit ur den lilla dippen och förstår sempan i det här läget. Jag ska försöka hjälpa henne ur det... som hon gjorde med mig!




Sov Gott!!